En tanke slog mig på vägen hem från mitt leta-tusen-böcker-på-tusen-bibliotek med Sara. Mitt värsta skulle vara om jag blir tillsammans med någon och så får jag tråkigt resten av livet. Hur många fel som helst i det:
1. Vaddå resten av livet? Jag är väl inte katolik heller?
2. Vaddå värsta? Ha lite verklighetskoll för fan!
3. Vaddå tråkigt? Som om det hänger på någon annan och inte mig själv?
Jag blir alltid ledsen när man ska vara självkritisk men jag hoppas väl som alla andra självkritiker att kunskapen om en själv leder till att man kan förändras.
Jag har haft chanser att få kille (/tjej) men då har det varit chanser med tråkiga människor och så har jag bara tänkt 'glöm det, moving on'. Har jag ett spännande liv nu då? som singel? För visst är väl ändå tråkigts motsatsord spännande? Eller? Och hur definierar jag isåfall tråkigt? Behöver lära känna mig själv ännu bättre.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment