Äckliga människor

Fan, jag sitter och retar upp mig själv framför datorn genom att tänka på hur jävla jobbiga, sviniga, hjäplösa och puckade snubbar, grabbar, killar och män kan vara.

Jag och M hamnade på Medusa igår efter lite ölrunda med smålänningarna. På Medusa var det många bekanta ansikten och jag bara förundrades över hur lite folk kan förändras. Samma mönster, samma fördomar och samma stuk.

Jag och M svepte tequila och dansade loss tills jag upptäckte att jag blivit allergisk mot citron. Sen åkte vi hem.

Men nu bara sitter jag och tänker på alla dåliga dejter jag har haft med snubbar som bara har pratat om sig själva och inte ens frågat en vad man sysslar med. Sen har äcklerna mage att påstå sig vara kära. I vad? Jag har ju inte sagt något. Enda skillnaden mellan mig och en docka är att jag kan gå själv. Fan vad trött jag blir. Enda chansen att träffa någon som inte är så jäkla typisk snubbe är väl om jag skulle ta och flytta till en helt annan kultur. Där synen på genus är annorlunda än här. Inte nödvändigtvis bättre, bara annorlunda. Drömma går ju.

Musikbubblan (som sprack?)

Ibland tänker jag att det här med ungdomar och musik-vem som känner vem?- vem som spelar vad?- vilka som är signade? osv. bara är en enda stor bubbla. Som it-bubblan ungefär.

Att vilja spela musik och bli känd på det verkar inte längre vara bara för de intresserade. Nej nej, nu ska alla göra det. Jag blir illamående bara jag täker på det. Så jävla pretentiöst allt är!

Och det värsta är att jag spelar med och dras med och bara goes along for the ride utan att ens ifrågasätta skiten. Jag bara undrar vem som spelar vad? Och i vilket band? Och hur kända var de nu igen?

Borde inte marknaden bli mättad snart? Att det inte går att bara trycka in fler band och artister som bara är så heta och nya och upcoming och unika? Och att alla har en myspace sida där de lägger upp sina alster som bara är sååå bra. Och alla kan få tag på allt (och allt är inte lite), bara att ladda ner gratis (inte mig emot iofs). När ska allt spricka?

Eller är det såhär framtiden ser ut? Jag blir trött av att hålla mig uppdaterad. Och jag gillar ändå musik. Tänk på de som inte gör det men ändå är med i svängen. Uh!

Bresida

Vad är det med det här att vända på hårtbrödmackor när man ska bre dem? Jag kan väl ändå inte vara ensam om att göra detta? Mitt beteende tror jag går att härleda till mellanstadiet någon gång då man fick minra smör på mackan man bredde den på undersidan. Allt för att inte bli tjock. Det ville man ju inte. Fantastiskt att jag ka tänka tillbaka på det utan att få ångest. Fast det kanske är värre att inte få det? Att bara acceptera det som normalt? Rysligt.

Äggfakta

Nu har jag kollat upp lite om ägg. T.ex. så trodde man förr att dålig skäggväxt kunde botas genom att äta ägg (i Värmland sa man: ”Ät ägg, få skägg”), och...barn fick inte äta ägg innan de kunde uttala ordet ”ägg”. Annars fanns risken att de började stamma. Haha.

Sedan så:
*Ger varje ägg du äter dig ca 80 kcal ( 340 kJ).
*Ägget symboliserade också de fyra elementen. Skalet var jorden, den tunna hinnan under skalet var luften, vitan var vattnet och gulan var elden.

Ägg innehåller för övrigt:
A-vitamin
B-vitaminer
D-vitamin
E-vitamin
Järn
Selen
Zink
Jod
Protein
Kolesterol

Inte för att jag blev klokare av detta...

Älska eller hata

Var och handlade imorse och nu skördar jag frukten. Köpte ägg. Jag älskar ett kokt ägg under sommarhalvåret. Under vintern kan jag knappt titta på ett ägg. Vet inte varför. Vore mysigt om det fanns någon vetenskaplig förklaring till det. Något med solen, värmen, vitaminer och mineraler.

Dåliga kommentarer

Har precis tagit två alvedon och ska gå och lägga mig och drömma härliga feberdrömmar. Jag hatar att vara sjuk. Ligga och titta på dåliga såpor som Fashion House om dagarna funkar inte för mig.

Har kollat väldigt mycket på tv idag och jag har stört mig något så otroligt på de som berättar vad som kommer efter ett program är slut. Ni vet det som inte syns men hörs. Kanal 5 och Tv 3 är bäst på sådant. Man har precis sett ett avsnitt av en jäkligt rolig serie (t.ex. the Office) och så kommer den där dumma bruden och säger 'Ja, ibland kan liver vara underligt. Här näst på...bla bla bla...' Vad det förstör! Ja du lilla gumman, livet kan då vara underligt. Blä!

En dålig kommentar kan trasha sönder ett bra avsnitt. Känslan av att vara glad försvinner på en gång. Värdelöst.

God Natt.

Koder

Jag vill köpa en ny mobil. Jag vill ha den svarta 880i. Jag vill ha den nu. Men den kommer jag inte att få råd med förrän om ungefär tre år. Blä.

På vägen hem från praktiken så tänkte jag på alla de olika fyrsiffriga koderna jag kan. Dessa är dem jag kom fram till:
* PIN kod (samma till alla koder som är valbara)
* Inloggningskod till internetbanken
* Kod till VISA kortet
* Kod till korridoren
* M:s bankomatkod
* Syrrans portkod
* Kod till tvättstugen
* Kod till förrådet
* Mammas portkod
* Portkoden till lägenheten i Vasastan
* Idas kod till hennes korridor
* Anderas kod till hans korridor

Kanske inte verkar vara så många men det är faktiskt mycket att komma ihåg. Min hjärna är ibland full av siffror.

På onsdag ska jag hämta min nya dator. Äntligen!

Oromantik

Jag undrar jag om man ska gå och lägga sig nu?

När jag var på studentrummet utan dator så kollade jag lite på tv och satt och funderade över romantik. I de flesta serier tog de upp ämnet och jag tänke då att jag skulle drömma mig tillbaka till mitt mest romantiska ögonblick.

Saken var bara den att jag inte kunde komma på något. Inte ett enda. Vet inte ifall det beror på den totala avsaknaden av dem eller på att jag inte ser romantik i det som finns. För visst måste det väl funnits ögonblick i mitt liv som man skulle kunna klassa som romantiska? Annat vore väl tragiskt?

Jag funderade verkligen ordentligt. Och det är inte det att jag bara klassar sådana där vingår-i-Frankrike-med-the-love-of-my-life-i-månsken som romantiska. Jag är en stark troende av vardagsaromantik.

Det lättaste här vore ju att skylla på de killar jag träffat. Att de helt enkelt varit för oromantiska. Fast de har de ju inte heller. Men jag har aldrig varit kär i dem som har romantiserat mitt liv. Kanske händer allt på det? Att romantik bara uppstår vid kärlek? Vid äkta kärlek?

Mitt liv är fyllt av oromantik.

Trygghetsfunderingar

Nu är det morgon igen. Gårdagen var väldigt bra men rätt seg. Jag och M lyssnade på liveblues från en skivbutik mittemot lägenheten och sen åkte vi hem till min syrra och hennes kille. Maten var jäkligt god och jag är fortfarande mätt. Vi spelade spel (mitt lag vann) och sen skulle pappa och hans tjej åka hem så då bestämde jag och M och också för att börja dra oss.

Vi mötte upp Elsa, B och några till på O'Learys (jag vet, svennigt redan där) och gjorde det svennigaste som finns, tittade på ESC. Serbien vann.

Elsa och de andra ville dra vidare men jag mådde illa så jag och M åkte hem och pratade om hur man känner sig trygg. M känner sig trygg när han bryter ihop. När han vet att han fungerar och att kroppen vill till det bättre. Bryta ner och bygga upp typ.

Jag känner mig trygg när jag har sover riktigt gott. När jag var liten brukade jag få sova bredvid mamma och då jag var ett fruset litet barn tyckte jag alltid att mamma var så varm och len och mjuk. Det är trygghet för mig. En varm människa bredvid en i sängen som säkrar ens sömn.

Ah, tecknaren hörde av sig igår, men jag missade hans samtal (ja, han ringde. Modigt.) Så jag skrev ett sms när jag kom hem. Men han verkar faktiskt väldigt bra, förstående på något hemligt, sällan skådat plan. Jag gillar det.

Igår läste jag Sylvia Plaths Glaskupan. Den var jävligt bra, jag gillar generationsromare. Spelar ingen roll från vilken tid.

Värme

Min mamma brukar säga att jag alltid har frusit. Att jag gått med axlarna uppdragna till öronen och huttrat. Jag tror att hon har rätt, men jag tror även att jag valt att frysa. Att jag medvetet klätt mig tunt för att få känna kyla. Jag tycker mig vara så mycket mera vaken då.

Hur som helst var idag ingen vaken-dag. Denna äckliga värmebölja som slagit ner över Stockholm är toppen om man bara ska strosa omkring. Den är mindre toppen om man ska åka och handla mat. Och sitta på, av dagisbarn, överfulla bussar. Bussar som av någon outgrundlig anledning har värmen på. Jag känner mig sömnig.

Nej, tacka vet jag kyla.

Ett annat liv

Sara är i skolan och jag sitter och funderar på hur olikt klimatet är här i Lund och man jämför med Stockholm. Människor är mer öppna här. Det känns som jag fått nya vänner på bara några dagar och det har infunnit sig en trygghet i mig som jag inte haft på väldigt länge. Klart att jag längtar hem (åker imorgon) men jag längtar även bort. Att skapa sig ett annat liv på en annan plats blir så mycket mera möjligt när man har sett ett annat liv på en annan plats.

Idag borde jag plugga men egentligen ha jag bara lust att strosa omkring inne i själva staden och bara vara fri. Men jag kan inte strunta i förpliktelser. Det går inte.

Resedagboken

Lund! Nu är jag här! Tänkte redogöra för hur min tågresa var:

08:41 - Någonstans söder om Stockholm
Äntligen på väg! Killen som kollade biljetten var här nyss och som alltid vid möten med auktoritetspersoner blir jag nervös helt utananledning. Som om jag inte skulle ha rätt att åka med trotsmin biljett.

08:49 - Ännu mer söderut
Oj, det blev visst ett litet bråk här i vagnen alldeles nyss.
- 'Jag vill ha rullgardinen nere!'.
- 'Men ska jag sitta och titta in i den hela vägen!'
De vå männen som bråkar verkar inte känna varandra och ser inte ut att ha några ambitioner till att vilja göra det heller. De beter sig som barn men båda är över 30. Undrar ombråket verkligen handlade om utsikt eller om deras egna misslyckanden?

09:38 - Norrköping
Har sovit lite, men det är svårt att sova på X2000. Sätena är äckligt obekväma.

09:57 - Linköping
Funderar på att sms:a Jimmy, men jag vet inte om jag vill. Igår så saknade jag honom faktiskt men nu känner jag ingenting. Är det möjligt att man kan glömma bort att man gillar något? Att i takt med att minnen och dofter av personen bleknar så försvinner även känslorna? Men jag kan väl inte ha glömt bort det redan?

10:17 - Utanför något köping
Nu skrev jag precis ett sms till Jimmy. Man måste anstränga sig ibland om man vill ha något.

11:45 - Norr om Hässleholm
Undrar om det finns någon som åkt sträckan Stockholm - Lund så pass många gånger att de känner igen sig i landskapet? 'Oj, nu är huset färdigmålat'. 'Har de bytt hage till kossorna?' 'Här har de röjt på tomten'.

11:56 - Hässleholm
Snart framme! Skönt! Ska ära buffé med Sara. Gott!

11:58 - Fortfarande Hässleholm
Föder man upp rådjur? Det gör man kanske. Man borde göra det. Om man gör det såg jag nyss en rådjursfarm.

Inte så kommunikativ

Oj, blogger är visst på svenska idag. Intressant. Synd att de har svårt på å, ä och ö vid inställningarna bara.

Sms:ade med James igår, eller han sms:ade ett världigt långt sms till mig och när jag skulle försöka svara på allt blev det cirka tre sms istället för ett. jag svarade därför lite mer odetaljerat och kanske lite kort. Möjligheten finns nu att han känner sig lite dissad, utan att det var min mening. Jag kan inte kommunicera via sms och inte via telefon och knappt via vanligt stelt prat. Jag får nog hålla mig till envägskommunikation och bara fäörsöka impa på alla.

Bureau dé Press vs Sleven

Åkte hem till M och fikade loss och drog igenom några Family Guy.

Pratade om skillnaden mellan Pressbyrån och 7eleven. Pressbyrån känns så mycket mer institutionell och standarliserad än 7eleven. Kaffemuggen från Pressbyrån passar i handen medan den från 7eleven är lite kantig ock exotisk. Men det är ju alltid ballare att dricka kaffe från 7eleven än från Pressbyrån. Det exotiska vinner alltid över det välbekanta. Fredrik Lindstöm skulle nog säga att det är 'typiskt svenskt'.

En fin kille/tjej

Nu bloggar jag i skolan igen. Sov i Argentina inatt. Var mysigt. Min grupp ska träffa min handledare idag så jag hoppas att vi alla är väl förberedda. Jag vet att jag inte är det.

Kom och tänka på en liten sak när jag var hemma hos pappa och hans tjej. jag tycker att det verkar som om alla i min kärnfamilj (mamma, pappa, syrra) alla träffar/har träffat partners som är bättre människor än vad de själva är. Inte för att de är dåliga människor, absolut inte. Men jag kan tänka mig att de är rätt vana vid det här laget att höra 'Guuuud, vilken tur du har som hittat en sån fin kille/tjej'. Och de som säger så har rätt. Min mammas förra kille var hur schyst som helst och verkligen sinnebilden för en god människa, likaså pappas tjej och, suprise, min syrras kille. Inte det att min familj inte är värd de där goda människorna men jag tror och faktiskt nästan vet att min familj (inklusive mig själv) är rätt egocentriska. (Kanske pratar jag bara om mig själv ändå?) Men de partners som medlemarna i min familj har valt att leva med är allt annat än egocentriska. De ät sådär kristet godhjärtade. Det verkar många gånger som om familjemedlemmarnas partners bryr sig mer om deras förhållande än vad familjemedlemmarna själva gör.

Kommer jag bli likadan? Kommer jag också att få någon som är sådär super jäkla bra? Någon som man kanske inte riktigt passar ihop med?

borde inte

Jag kan bli så otroligt trött på mig själv när jag inte tar hand om mig på ett vettigt sätt. Nu t.ex. är det bästa jag kan göra att skippa datorn och tv och lägga mig och läsa. Men något i mig vill 'ta vara på' att jag inte måste gå upp jättetidigt imorgon (bara halv nio), så därför sitter jag framför datorn med tv:n på i bakgrunden. Detta är inte bra.

Evas Bok

Igår innan jag skulle sova så låg jag och läste Marianne Fredrikssons (rip btw) Evas bok då jag plötsligt upptäcker att jag gråter. Inte för att boken är sorglig, jo det är den iofs på ett sätt, men jag gråter inte över boken. Jag gråter över mig själv. Det är ingen hulkande gråt. Det är inte ens en ledsam gråt. Jag bara gråter. Tänker att det nog är dags att lägga boken åt sidan och då märker jag att jag hållt andan ett bra tag och måste ta ett djupt andetag för att inte bli snurrig. Marianne, jag gillar dina böcker.

Mitt hemliga rum, min fristad

Nu sitter jag här framför datorn i mina nyinköpta kläder och röker. Ja, jag röker inomhus. Det är jävligt äckligt, men det är ändå bara jag och M som brukar vara hemma hos mig. Detta leder till ett litet problem som kanske kommer uppstå i helgen. Musikern bor inte i Davids lägenhet längre utan han bor hemma med sin bror. Kanske ska reda ut ett begrepp här, musikern är B:s bror. Bara så ni vet.

Hur som helst. Om jag och musikern kanske ska sova med varandra kan vi förmodligen inte göra det hemma hos honom. Han och B bor i en etta. Då kan man ju tänka 'Sov här då?' Men jag vill inte det. Jag gillar inte att ha folk här hemma. Det är liksom min fristad från resten av världen. Den får ingen annan se. Och jag vill inte att musikern ska komma hit och bara infektera den. Jag vill inte heller visa:
* Min dator från typ 1986 (Who cares om en jävla dator?)
* Mina nakenbilder på mig själv som jag har på väggen (Som om han inte redan sett mig?)
* Mitt påslakan som är trasigt (Har viseligen två, men måste använda båda pga kylan)
* Mitt badrumsskåp med produkter från 1990 (Är skrotsamalare)
* Min fula matta som kommer från ett kontor på 70-talet (Tack föresten pappa)
* Att jag röker inomhus och totalt skiter i hur det luktar

Jag vill inte behöva censurera mig själv inför musikern men det blir liksom ett nödvändigt ont för att inte komma varandra för nära. Visst har jag träffat hans päron och vart i hans föräldrahem ett par gånger och vet var han är uppväxt och vart han gick i gymnasiet (Rytmus, såklart) men jag vill inte att han ska veta det om mig. Jag har en bild av mig som jag inte vill att folk ska rasera genom att lära känna mig. Skumt.

Vilket bestik är du?

Som ni alla vet finns det många olika sorters personligheter och många olika sätt att dela upp dessa personligheter i olika fack. Ett av de sätten är att bestikbestämma en personlighet. Jag vet att t.ex. att jag är en knivpersonlighet då jag blir oerhört intresserad av en sak och sedan kör jag bara på den. Vilken bestikpersonlighet är du?

1. Du hittar en jättebra låt med ett band du aldrig hört talas om. Vad gör du?
A) Laddar hem alla album bandet någonsin gjort och lyssnar in dem i en vecka eller så.
B) Laddar hem just det albumet låten är ifrån och kan konstatera att det bara var en bra låt på hela skivan.
C) Lyssnar litegrann på låten för att sedan återgå till min gamla vanliga musik.

2. Du röker men har bestämt dig för att sluta. Hur går du till väga?
A) Slutar tvärt. Slutar även dricka kaffe och alkohol samt börjar träna och blir vegan.
B) Köper nikotintugummin, förbereder dig i en månad för att sluta och trappar sedan ner.
C) Röka? Har jag aldrig förstått mig på. Har prövat men tyckte inte att det var något speciellt.

3. Du träffar en person på jobbet som du känner en verklig samhörighet med. Vad gör du?
A) Tar numret och msn och försker att umgås så mycket som möjligt med personen samtidigt som du trappar ner på kontakten med dina andra vänner.
B) Tar en öl efter jobbet en dag och låter sedan en varaktig och gedigen vänskap växa fram.
C) Träffar personen sporadiskt ungefär en gång i halvåret och håller dig annars till dina äldre vänner.

Flest A:
Knivpersonlighet. Om du hittar något du gillar går du in för det med allt du har och upptäcker efter ett tag att du tröttnat och letar vidare efter nya saker att intressera dig för.

Flest B:
Gaffelpersonlighet. Du har flera olika intressen och triva ganska bra med ditt liv. Då och då hittar du saker att förändra men all förändring är till det bättre.

Flest C:
Skedpersonlighet. Du gillar egentligen inte riktigt någonting utan är intresserad av det mesta utan att för den delen fördjupa dig inom någonting. Du är i regel rätt allmänbildad.

Eremit

Jag gick upp jättesent idag. Låg bara och drog mig i sängen. Dagdrömmde. Nu vill jag inte gör något annant än bara vara inomhus. Jag kan höra hur fåglarna kvittrar utanför mitt fönster men jag sätter på Edith på högsta för att inte höra. Jag vill inte ens dra bort gardinerna för att släppa in dagsljus. Jag vill bara ta det lugnt. Ska plugga lite och sen ska jag nog kolla på tv. Det blir man ju lite sådär lagom dum av. Skönt.