Min röstfrände

Nu har jag kommit hem och ska snart lägga mig och läsa lite bok istället för att få cancer framför datorn. Tänkte bara berätta om en liten incident som hände på bussen på vägen hem.

Jag satt i godan ro och lyssnade på Modest Mouse när det klev på ett ungt par som satte sig bakom mig. De började (kanske hade de redan startat?) att bråka. Och det ganska högljutt desutom. De bråkade om någon slags släktträff där någon betett sig illa. Bråket eskalerade sedan till att handla om allt möjligt. 'Du är alltid så här...', 'men du är faktiskt såhär...' och klassikern 'förstår du inte att du skämmer ut dig!'.

Jag hörde allt detta eftersom de som sagt var väldigt högljudda. Jag höjde min mp3a så gott det gick men det hjälpte inte. Ungefär halvvägs in i deras bråk insåg jag varför. Tjejen hade samma röst som mig. Vi lät likadant.

I gymnasiet så sände jag en hel del radio och i äkta P3 anda så var det mycket prat och lite musik som gällde. Sedan var vi tvunga att lyssna på det vi sänt. Det värsta var en och en halv timmes improvisationssändning där jag säger ordet precis ungefär vartannan minut. Inte så proffsigt. Hur som helst, därför vet jag hur jag låter och när jag då hörde hon bakom som bråkade med sin kille (jag höll för övrigt med killen) så trodde jag nästan att jag lyssnade på mig själv. Därför hörde jag henne så bra. Det var väldigt skrämmande.

Träffade föresten hon med bloggen på bussen, men som den fega enstöringen man är tittade jag bort och låtsades att jag inte kände igen henne. Hoppas hon inte såg mig.