Jag tror att jag är fast i ett moment 22. Ett m22 som jag skapat helt själv och som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag gillar bara killar jag inte kan få...dvs om jag gillar någon är det för att jag inte kan få han. Och tvärtom, om någon gillar mig gillar jag automatiskt inte honom.
Problemet här är ju att jag gärna skulle träffa någon. Jag är inte relationsanarkist utan jag skulle gärna kunna säga saker som: min kille, vi ska... osv.
Såg ett vykort idag med ett hjärta på där det stod 'utan dig vore jag singel'. Det skulle då alltså vara en komplimang. Tragisk är vad jag kände mig. Jag är så ynklig nu när jag är sjuk.
Just nu lyssnar jag på Cat Power med I don't blame you. Undrar hur mycket mitt liv egentligen påverkar mina låtval, eller är det möjligtvis så att låtarna påverkar mina livsval?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment