Det blir så påtagligt hur olika de sociala reglerna är beroende på varifrån någon kommer. De få männsikor jag träffat på senaste tiden som verkligen kommit från landet har gjort och sagt saker som jag aldrig skulle göra eller säga. Sådant som jag trodde var självklara no-no. En kille på krogen från typ Östersund sa till mig efter bara lite barhängsprat att jag ver en sån tjej som han kunde tänka sig att leva resten av sitt liv tillsammans med (och nej, han var inte full). Det med att ha något slags ömsesidigt spela-svårfångad-spel verkade inte finnas i hans värld. Självklart blev jag hur avtänd som helst. Och nu tjejen i nya klassen är så jäkla...vad ska man säga...på. Ja det är vad hon är, på. Hon anser att vi är bästa vänner nu och att vi ska göra hur mycket som helst tillsammans.
Det verkar nästan som foreigners är mer ärliga med sina avsikter och som de vågar vara sårbara. Som de tar det där sista steget man själv är så rädd för att ta. Att kliva (klättra?) över tröskeln mot...lycka?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment