Panikångest

Så fruktansvärt att inte ens panikångest är varaktigt. Att ha den känslan att någon alltid tittar på en är ju ett sätt att inte vara ensam? Nu är det värsta över, hoppas bara att jag hinner skriva min uppsats innan det kommer tillbaka.

Nu har sara åkt hem. Saknar henne. Har bara så kul med henne,vet inte varför. Kanske spelar den stpra mängden sprit vil häller i oss någon roll...i fredags var vi på Kontrast och sen Debaser. Kontrast minns jag, det var fruktansvärt normalt ställe. Ni vet när det inte hänger på stället om man har kul utan på en själv, det gick iaf att ha kul där.

Debaser minns jag bara fragment ifrån. Pratade med nån kort kille med rufsigt hår, nån musiker. Gick hem med en annan musiker och hade jäkligt bra sex. Trist bara att jag inte vet om jag kommer träffa han igen, eller träffa kommer jag ju göra, men träffa, det är frågan.

Allt liksom hänger på Sara. Varför kan hon inte bo här? Eller alla här där?

Tv på onsdag, har inte lust, har inte en tanke i hjärnan. Hoppas att jag inte måste prata. Vill ha ett klädkonto som motsvarar ett mindre lands bnp. Vill handla kläder, nya kläder. Vill ha ett par stövlar och ett par pumps och mycket mer. Hatar elektroniska pengar, de finns ju inte på riktigt så varför bry sig om dem? Det är bara att spendera (sorry snåla syrran, men så ligger det till)

Nej, ska upp 8, första föreläsningen det här året. Skönt att komma ut lite på dagtid.