Skara

Nu drar jag till Skara med familjen. Kommer hem på söndag.

Nu ber vi om fint väder allihopa.

Dumma dator

Det går inte att göra någonting på min pappas 25 år gamla dator. Jag är förbluffad över att det ens går att blogga. Spel funkar inte alls. Ska bli skönt att komma hem och få lite datatid vid min egen dator.

Först ska jag bara ut till mormor i skärgården och äta middag och spela kort. Hoppas jag vinner i kortspel. Vi har alltid en tia i potten och de dagar då jag har flax kan det hända att jag kammar hem 70 spänn. Hade inte vart dumt nu. Hela Acceleratorkvällen gick på 1000 spänn. Dyrt, ångest.

Land

Sådär ja. Nu bär det av till landet för sol, bad och mat. Kommer hem tidigast imorgon kväll. Skönt som fan ska det bli.

Min enda oro är hur jag ska kunna hålla mig från att inte hålla med om påståenden som: "Orättvisor finns av den orsaken att folk inte säger ifrån" och "Jag klarar mig själv här i lvet. Varför ska jag betala för de som inte gör det". Jag blir arg bara av att tänka på det.

Minst men ändå störst

Middag hos mamma nu. Kronärtskockor...yummy!

Jag och M träffade föresten den yngsta killen i laget igår. Han var 16 år. Men man kan säga att trots att han var minst i laget var han ändå störst. Resten av laget hade upptäckt det på ett träningsläger för nån månad sen. Kan ni tänka er scenariot:

Duschar, grabbiga grabbar och så yngsta killen i laget har största ballen.

Trygghetsfunderingar

Nu är det morgon igen. Gårdagen var väldigt bra men rätt seg. Jag och M lyssnade på liveblues från en skivbutik mittemot lägenheten och sen åkte vi hem till min syrra och hennes kille. Maten var jäkligt god och jag är fortfarande mätt. Vi spelade spel (mitt lag vann) och sen skulle pappa och hans tjej åka hem så då bestämde jag och M och också för att börja dra oss.

Vi mötte upp Elsa, B och några till på O'Learys (jag vet, svennigt redan där) och gjorde det svennigaste som finns, tittade på ESC. Serbien vann.

Elsa och de andra ville dra vidare men jag mådde illa så jag och M åkte hem och pratade om hur man känner sig trygg. M känner sig trygg när han bryter ihop. När han vet att han fungerar och att kroppen vill till det bättre. Bryta ner och bygga upp typ.

Jag känner mig trygg när jag har sover riktigt gott. När jag var liten brukade jag få sova bredvid mamma och då jag var ett fruset litet barn tyckte jag alltid att mamma var så varm och len och mjuk. Det är trygghet för mig. En varm människa bredvid en i sängen som säkrar ens sömn.

Ah, tecknaren hörde av sig igår, men jag missade hans samtal (ja, han ringde. Modigt.) Så jag skrev ett sms när jag kom hem. Men han verkar faktiskt väldigt bra, förstående på något hemligt, sällan skådat plan. Jag gillar det.

Igår läste jag Sylvia Plaths Glaskupan. Den var jävligt bra, jag gillar generationsromare. Spelar ingen roll från vilken tid.

Jag och min styvsyssling

Hemma från dejten nu. Vi var på Snaps och drack öl och sen åkte vi hem till James, som för övrigt numer heter Jimmy. James säger man bara när man är sur.

På bussen på väg hem till honom pratade vi om reseplatser och när man egentligen kan säga att man har varit i ett land? Mellanlandning? Övernattning? Jag sa då att om bara övernattning räknas så har jag aldrig avit i Norge även fast jag har varit där flera gånger. Han undrade då varför jag hade varit där så mycket?

Jag berättade då om släkten från norra Värmland. Sen såg samtalet ut såhär:
Han - Aha, var då i norra Värmland?
Jag - I Sysslebäck, ett jättelitet samhälle.
Han - Men, där har ju jag åkt skidor flera gånger. Mina halvbröders mamma kommer därifrån.
Jag - Nä, du skojar? Vilken sida av älven kommer hon ifrån då?
Han - Från Norgesidan.
Jag - Men det gör ju hela min släkt också! Sen på Norgesidan då? Höger eller vänster efter bron?
Han - De bor på vänster sida.
Jag - Aja, min släkt bor på den högra sidan.
Han - Fast mina halvbröders gammelmormor bodde på höger sida.
Jag - Vad hette hon då?
Han - Frida.
Jag - Det var min gammelmormor. Dina halvbröder är mina sysslingar.

Slutsats: Jag har varit på dejt och faktiskt verkligen gillar min styvsyssling.

Bonda

Min pappa och M bondade idag. De pratade om underliga ställen att ha fästingar på. M drog till med den gåången då han hade en på pungen och pappa kontrade med den gången då han hade 'en på snorren. Längst fram på snorren.'

Äntligen lär de känna varandra. Det tog ju bara typ tre år.

Mutning

Nu dricker jag skumpa och bloggar från mammas dator. Hon mutade mig med kläder för att jag skulle följa med hit efter matchen och äta middag. Jag fick:
*En kjol
*En prickig tröja med en pudel på
*En rosa tröja med åsnor på
*En tröja med hövdinalägrets logga på
*En grön väska utan någonting på

Skumpa går verkligen rätt upp i huvudet. Yr.

Många jag har pratat med gillar min 'dikt': Säljes: knapt använt hjärta, men jag gillar bara vissa meningar i mina egna texter. Jag vill inte ändra något i texterna, då förstör jag. Jag gillar inte allt i alla texter. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men tiden känns inte rätt. Igår såg jag en kille som satt helt oberörd på tunnelbanan när ett mötande tåg körde förbi. Som om han förväntade sig det.

Det är sådant jag vill skriva om, men det går inte. Lusten finns inte där.

En fin kille/tjej

Nu bloggar jag i skolan igen. Sov i Argentina inatt. Var mysigt. Min grupp ska träffa min handledare idag så jag hoppas att vi alla är väl förberedda. Jag vet att jag inte är det.

Kom och tänka på en liten sak när jag var hemma hos pappa och hans tjej. jag tycker att det verkar som om alla i min kärnfamilj (mamma, pappa, syrra) alla träffar/har träffat partners som är bättre människor än vad de själva är. Inte för att de är dåliga människor, absolut inte. Men jag kan tänka mig att de är rätt vana vid det här laget att höra 'Guuuud, vilken tur du har som hittat en sån fin kille/tjej'. Och de som säger så har rätt. Min mammas förra kille var hur schyst som helst och verkligen sinnebilden för en god människa, likaså pappas tjej och, suprise, min syrras kille. Inte det att min familj inte är värd de där goda människorna men jag tror och faktiskt nästan vet att min familj (inklusive mig själv) är rätt egocentriska. (Kanske pratar jag bara om mig själv ändå?) Men de partners som medlemarna i min familj har valt att leva med är allt annat än egocentriska. De ät sådär kristet godhjärtade. Det verkar många gånger som om familjemedlemmarnas partners bryr sig mer om deras förhållande än vad familjemedlemmarna själva gör.

Kommer jag bli likadan? Kommer jag också att få någon som är sådär super jäkla bra? Någon som man kanske inte riktigt passar ihop med?

SPA Weekend

Nu ät jag hemma hos pappa och bloggar fråna hans 7 år gamla dator. Funkar förvånandsvärt väl. Han köpte den för den smärre förmögenhet (25 000!) så den borde ju verkligen funka. Jobbigt bara att han har ställt in texten på webbläsaren till största möjliga. Blinda päron.

Jag hade som en spa weekend igår. God mat som man blev jäkligt mätt på, bubbelbad som man blev jäkligt avslappnad av och sen djup sömn i rena lakan som man blev jäkligt pigg av. Vi kollade iofs på filmen Kocken däremellan men det minns jag nästan inte. Kan kanske vart för att jag druckit en del vin, öl och päronkonjak.

Vi ska snart åka och äta pizza och sen ska jag åka hem och plugga så att min grupp blir stolt över mig. Nu ska jag kela med hunden.

Jag och min syrras kille = Sant?

God Morgon! Fan vad jag har sovit bra inatt. La bara huvudet på kudden och vaknade sedan imorse. Så jävla skönt. Ska snart dra hem till mamma. Ska möta M i Alvik vid ettish. Undrar om min syrra ska dit? Kom här om dagen på en rätt underlig grej som brukar inträffa när jag, min syrra och min syrras kille (SK) är på fester tillsammans.

SK har stor släkt så rätt ofta hamnar vi på släkträffar och då finns det alltid nån där som ingen av oss känner. Jag och SK kommer för övrigt väldigt bra överens och vi har många lika intressen. Men vi är bara typ-släkt med varandra. Det verkar inte folk uppfatta.

När min mamma fyllde år var hennes barndomspolare där och jag pratade inte mer med SK än jag brukar. Min syrra och SK var precis som de brukar och sitter och pratar med varandra. När vi sedan ska åka därifrån ska SK köra och jag frågar min syrra om hon ska sitta i framsätet? Min syrra svarar något i stil med 'självklart, det är ju vår bil'. Då utbrister min mammas barndomspolare till mig 'Vaddå? Jag trodde att det var du som var tillsammans med honom'. Jag skrattar men min syrra säger kallt 'jo, det tror alla'. Vid lite eftertanke insåg jag att hon hade rätt. Praktiskt taget alla som vi tre träffar som inte känner oss tror automatiskt att det är jag och SK som är tillsammans och inte syrran och SK. Jag vet faktiskt inte varför. Är ju faktiskt en jävla förolämpning mot min syrra.

Ödet

Jag fick en bok av M i måndags som jag tog upp från väskan nyss. Det var Voltaires Zadig (Ödet). Jag blir glad av att någon känner mig. Utav min familj har jag fått saker som: en röd lampa formad som ett hjärta, en John Grisham bok, jongleringsbollar (två gånger har jag fått det), en stor prydnadselefant, spelet kinaschack och en herrans massa andra saker som jag egentligen inte ville ha, Det är inte det att jag blir sur eller så bara besviken över hur lite min egen familj känner mig. Kanske är mitt fel. De kanske vill och har försökt men jag kanske inte vill?

Glad alla härtans dag på mig själv

Usch va trist att fira alla hjärtans dag själv. Visst är det bara ett komersiellt påfund men jag blir ändå påverkad. Funtar på att åka hem till M för att sörja våra förlorade kärlekar tillsammans.

Hittade en liten sida som påminnde mig om släkten. Borde nog åka upp och hälsa på snart. Verkar omöjligt att skapa en länk till sidan men det är iaf www.hagförs.se