Oromantik

Jag undrar jag om man ska gå och lägga sig nu?

När jag var på studentrummet utan dator så kollade jag lite på tv och satt och funderade över romantik. I de flesta serier tog de upp ämnet och jag tänke då att jag skulle drömma mig tillbaka till mitt mest romantiska ögonblick.

Saken var bara den att jag inte kunde komma på något. Inte ett enda. Vet inte ifall det beror på den totala avsaknaden av dem eller på att jag inte ser romantik i det som finns. För visst måste det väl funnits ögonblick i mitt liv som man skulle kunna klassa som romantiska? Annat vore väl tragiskt?

Jag funderade verkligen ordentligt. Och det är inte det att jag bara klassar sådana där vingår-i-Frankrike-med-the-love-of-my-life-i-månsken som romantiska. Jag är en stark troende av vardagsaromantik.

Det lättaste här vore ju att skylla på de killar jag träffat. Att de helt enkelt varit för oromantiska. Fast de har de ju inte heller. Men jag har aldrig varit kär i dem som har romantiserat mitt liv. Kanske händer allt på det? Att romantik bara uppstår vid kärlek? Vid äkta kärlek?

Mitt liv är fyllt av oromantik.