Trygghetsfunderingar

Nu är det morgon igen. Gårdagen var väldigt bra men rätt seg. Jag och M lyssnade på liveblues från en skivbutik mittemot lägenheten och sen åkte vi hem till min syrra och hennes kille. Maten var jäkligt god och jag är fortfarande mätt. Vi spelade spel (mitt lag vann) och sen skulle pappa och hans tjej åka hem så då bestämde jag och M och också för att börja dra oss.

Vi mötte upp Elsa, B och några till på O'Learys (jag vet, svennigt redan där) och gjorde det svennigaste som finns, tittade på ESC. Serbien vann.

Elsa och de andra ville dra vidare men jag mådde illa så jag och M åkte hem och pratade om hur man känner sig trygg. M känner sig trygg när han bryter ihop. När han vet att han fungerar och att kroppen vill till det bättre. Bryta ner och bygga upp typ.

Jag känner mig trygg när jag har sover riktigt gott. När jag var liten brukade jag få sova bredvid mamma och då jag var ett fruset litet barn tyckte jag alltid att mamma var så varm och len och mjuk. Det är trygghet för mig. En varm människa bredvid en i sängen som säkrar ens sömn.

Ah, tecknaren hörde av sig igår, men jag missade hans samtal (ja, han ringde. Modigt.) Så jag skrev ett sms när jag kom hem. Men han verkar faktiskt väldigt bra, förstående på något hemligt, sällan skådat plan. Jag gillar det.

Igår läste jag Sylvia Plaths Glaskupan. Den var jävligt bra, jag gillar generationsromare. Spelar ingen roll från vilken tid.