Olycka

När jag lämnat av M vid bussen tog jag en liten omväg hem genom skogen. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att gå i skogen. När jag bodde ho pappa var jag jämt i skogen. Jag snittade säkert på två timmar/dag.

Jag plockade liljekonvaljer och satte i vas när jag kom hem. Nu när jag tittar på dem känner jag mig inte alls så lycklig som jag skulle vilja. Jag borde verkligen vara lycklig. Jag skyller min olycka på musikerjäveln. Varför kunde han inte bara isolera sig i barndomshemmet för alltid?