Jag borde insett det

Nu bestämde sig visst datorn för att funka igen och det är inte mig emot. En liten defekt är att all text på intenet är kursiv, men det kan väl även vara ballt? Jag tänker såhär: om jag inte låtsas som någonting har hänt och datorn gör detsamma så behöver jag inte laga något.

Det finns en rätt söt kille i min klass som heter Viktor. Jag har tänkt sen jag såg honom i måndags att han verkligen inte är en sådan som jag brukar gilla och att han därför borde vara en schysst kille. Igår innan jag skulle somna låg jag och tänkte att om han säger hej till mig imorgon tar jag det som ett tecken och försöker make a move på något sätt. Idag på rasten när jag satt och fikade med två andra kom han fram till mig, sa hej och frågade om han fick slå sig ner? Klart att han fick det! Han satte sig mittemot mig och jag trodde jag skulle smälta när jag kollade in i hans ögon och han log tillbaka. Vi pratade lite om allt möjligt och när vi kom till biten 'och var kommer du ifrån då?' Släppte han bomben. Hans TJEJ kommer ifrån samma ställe i Stockholm som mig. Nu vet jag varför jag uppmärksammade honom. Han är upptagen, out of my league. Jag borde sett denna komma.

Felsäkertläge my ass

Min dator har pajat. Jag sitter viseligen vid den och skriver men den har ändå pajat. Nu tänker ni säker 'visst, den har pajat, men det är bara för att du vart inne på japanska porrisdor och blivit smittad med virus'. Men det stämmer inte, och även om jag hade vart inne på japanska porrsidor så installerade jag nytt virusprogramm i förrgår och körde det igår. Det enda det hittade var några gamla Nero crack som den inte kunde öppna och INGA virus. Tror därför att det är windows som håller på och jävlar sig. Säker system 32. Det är alltid boven bakom allt. Tur att jag har kvar skivan med den klockrena versionen av windows xp som syrrans kille fixade åt mig. Jobbigt att behöva ominstallera ALLA programm på C: bara, men jag har ju lite tur som inte har nån musik eller några filmer på den hårddisken utan har allt på den andra. Så jag är väl lite glad då. Men fortfarande jobbigt.

Jag håller tummarna så hårt att knogarna vitnar för jag hoppas hoppas hoppas att det inte är själva burken som behöver en uppdatering. Har jag inte råd med just nu. Jag sa till M i förra veckan då vi talade ekonomi att 'jag hoppas att inte datorn pajar denna månad för det har jag inte pengar till'. Exakt så sa jag. Jag måste ha en eller flera förbannelser över mig.

Jag och M ska nog till Rocker Roon på fredag och om vi ska det tänker jag inte gå ut på hela dan och jag tänker inte lyssna på tilltal från främlingar och jag tänker nog kanske inte fast lite dricka. Hur blir man föresten av med en förbannelse? Måste jag gå till en häxdoktor var hittar jag i så fall en? Får kolla hitta.se. Hade det varit för en månad sen hade jag kllat på eniro.se men nu efter deras uppdateringar så har deras sida blivit så seg och allmänt dålig att jag numer bojkottar dem. Jag råder dig att göra detsamma.

Got to keep on moving

Har du någongång fått den där känslan när du sitter på bussen/tåget/snöret/flyget att du inte vill att du ska vara framme? Att du när du kommer dit du ska inte vill gå av det fordonet du åker med? Att själva resandet i sig är så tillfredställande att du inte vill att det ska ta slut? Det har jag, nästan jämt faktiskt. Att det bara är nästan är att det finns gånger då jag istället för att ha velat sitta kvar, har velat gå av tidigare än jag ska. Finns det i mig en inbyggd rädsla för att konfronteras med, hmm...vad som helst? Att röra på sig för att slippa ta tag i saker?

När jag var barn så brukade hela familjen bila upp från Stockholm till urskogen i Värmland för att hälsa på släkten. Det är en sådan där släkt som bara alltid funnits i skogen och levt längs älven sedan urminnes tider. De är lite grann som troll. Iallafall, bilfärden tog ca 7 timmar om man inkluderar det obligatoriska stoppet på Borlänge Värdshus för intag av världens äckligaste mackor. Dessa 7 timmar är i mitt minne helt underbara. Att bara få sova lite och titta ut på alla ställen man åker igenom och se hur landskapet förändras mer och mer. Att jag var åksjuk och alltid spydde på vägen upp är såklart ett stort minus, men i min hjärna finns inte de minnerna med. Jag bara minns att det var skönt att åka bil i flera timmar. Skulle jag vinna en miljon skulle jag antälla en chaufför som bara körde runt mig hela dagarna. Då skulle allt kännas bra.

Olika sociala regler

Det blir så påtagligt hur olika de sociala reglerna är beroende på varifrån någon kommer. De få männsikor jag träffat på senaste tiden som verkligen kommit från landet har gjort och sagt saker som jag aldrig skulle göra eller säga. Sådant som jag trodde var självklara no-no. En kille på krogen från typ Östersund sa till mig efter bara lite barhängsprat att jag ver en sån tjej som han kunde tänka sig att leva resten av sitt liv tillsammans med (och nej, han var inte full). Det med att ha något slags ömsesidigt spela-svårfångad-spel verkade inte finnas i hans värld. Självklart blev jag hur avtänd som helst. Och nu tjejen i nya klassen är så jäkla...vad ska man säga...på. Ja det är vad hon är, på. Hon anser att vi är bästa vänner nu och att vi ska göra hur mycket som helst tillsammans.

Det verkar nästan som foreigners är mer ärliga med sina avsikter och som de vågar vara sårbara. Som de tar det där sista steget man själv är så rädd för att ta. Att kliva (klättra?) över tröskeln mot...lycka?

Det var en tjej från Sala...

Jag var på Myrorna vid Zinken idag för att köpa mig ett par nya glasögon. Optikerna säljer inte den modellen jag vill ha, de säljer den inte än, men jag kan garantera att de kommer göra det inom ett halvår. Tänkte köpa de bågarna jag vill ha och be nån sätta in glas med min styrka i dem. Jag måste verkligen skaffa nya bågar snart. Har 'hållt till godo' med linserna i snart 4 månader (jag har ju bytt själva linserna då förstås). Råkade trampa på mina gamla glasögon och de blev lite snea och sen så skulle jag böja tillbaka dem och då ploppa ena glaset ut. Då gav jag upp. Jag gillade ändå aldrig dem. Sådana bågar som hon där uppe till höger har vill jag ha.

Hittade dock inga bågar på Myrorna. Får leta vidare. Hittade en pocketbok med Edgar Allan Poes gamla Sällsamma historier som jag glatt köpte till mig själv för en tia. Köpte även Ett öga rött till M som en försenad julklapp. Överraskade honom med ett suprisevisit och Bragokex. Verkade som han blev glad över det.

Ja, just det. Jag har fått en ny vän. En tjej från Sala som går i min klass. Hon verkar ok. Alltid kul med nytt folk.

Jag lever då sanneligen i nuet

Ni vet människor som ständigt tjatar om att 'leva i nuet'. Och själv så sitter man där, olycklig och jävlig, och tänker 'jag lever inte i nuet, jag bara oroar mig för framtiden hela dagarna'. Fast finns det egentligen flera olika sätt som man kan leva i nuet? Det behöver väl inte vara positivt? Jag tänker att livet måste gå fruktansvärt snabbt för den som lever i nuet hela jäkla tiden. Men om jag börjar analysera mitt eget tänkande och levande så kan jag våga drista mig till att påstå att jag faktiskt på ett sätt lever i nuet. Jag kan t.ex. inte alls förlika mig med den personen som jag var för två år sedan. Inte bara på det gamla vanliga hur-kunde-jag-vara-så-dum-? sättet utan jag kan verkligen inte förstå (och ibland ens minnas) att vissa saker som jag har varit med om verkligen har hänt mig. Det sägs ju att kroppen förnyar sig vart 7e år, att man då har helt nya celler (förutom the brain då), men hur mycket minns kroppen och hur mycket minns hjärnan? Jag reflekterar dock över många saker som är nyare än så, den förklaringen kan inte helt stämma. När jag tänker tillbaka på mitt tidigare, inte så lite struligt, liv är det ungefär som att tänka tillbaka på en film man sett.

Men tillbaka till nuet. Inte nog med att jag inte kan förlika mig med mitt gamla jag, jag kan inte heller förlika mig med mitt framtida jag. Min AMF pensionreklam är obefintlig. Självklart har jag en dröm om hur jag skulle vilja att det blev, men i drömmen är det inte jag som spelar huvudrollen utan den rollen innehas av en gammal gullig tant. Jag kan inte föreställa mig ens hur mitt liv kommer att vara om en månad (knapt ens hur det kommer att vara imorgon). Vilka tankar kommer jag ha? Vad kommer jag gilla att göra på fridtiden? Jag borde nog införskaffa mig en sån där 'Mina vänner' bok och istället för att låta mina vänner skirva i den fylla i hur jag är varje månad. Favoritfärg? Blå. Drömyrke? Författare. Jag samlar på: minnesluckor. Vill ha chans på? Vem som helst.

Skolväsendet är fantastiskt

Ja jäklar vad likt det var att gå i gymnasiet igen! Otroligt skönt. Har till och med läxa tills imorrn.

Har hittat en till sida att bli beroende av (förutom spelsidornas spelsida betapet). Sidan heter bokhyllan och nörden i mig bara älskar den. Änligen får man skryta med att man har ett gigantiskt läsintresse.

Jag, M och Chrille har kommit på den perfekta presenten till B när han fyller år (det är snart!). Han ska få en tröja från Viking Bears. B är ju som en björn. Jag vet att jag i egenskap av SUG medlem egentligen inte får driva med sånt här men jag kan inte låta bli när det gäller B. Han är rolig att driva med.

Sådär, nu har ni lite länkar att kolla in.