Det är mycket nu

Saker som händer och har hänt den senaste tiden har gjort mig helt slut.

Tenta på onsdag, ner till Göteborg på torsdag, hem igen på måndag. Ny kurs.

Andreas är kär i mig (det är verkligen inte besvarat). Jag har inte gjort något! Jag har inte ens kramat om honom när vi setts.

Jag börjar nog bli kär i James. Han var här, i min säng, i fredags.

Jag har massa jobb som ger massa pengar, men som tar massa tid.

M har fått psykbryt igen och kan varken gå till jobbet eller åka buss. Han vill träffas och prata hela tiden.

Imorgon blir det plugga en massa, sen in till stan och köpa hårfärg och gå på bolaget. Ska hem till syrran på middag sen.

Efter tentan på onsdag ska jag tvätta så jag har rena grejor när jag ska till Göteborg. Sen ska jag hem till Henke (som nu har fått ta över hans föräldrars lägenhet) och dricka öl.

Tiden räcker ibland inte till.

Jag = hypokondriker?

Jag har så jävla ont i foten, och numer benet, att det inte är sant. Går man till doktorn får man reda på att man har fantomsmärtor i ett ben som inte finns. Vad ska jag göra? Var ska jag ta vägen? Det gör verkligen fruktnsvärt ont.

Låter detta spännande?

Control factor

Tid:

02:20-03:55

Amerikansk action från 2003. En dag blir Lance överfallen av en främling. Han börjar sen höra röster som uppmanar honom att döda sin fru. Lance upptäcker att han är utsatt för en regeringskomplott som går ut på att få kontroll över världen. I rollerna: Adam Baldwin, Elizabeth Berkley, Tony Todd. Regi: Nelson McCormick.

Ska man titta på det?

Love

Skulle precis gå och röka vid mitt fönster då jag möts av denna syn. Jag hade inte hjärta att kasta ut kärleksparet.

Morrn

Var hos syrran igår och åt supergott och drack supergott. Var en jäkligt lyckad kväll. Tog sedan ledigt idag för att vila foten och läsa lite kurslitteratur.

Är faktiskt lite bakis.

16-årig med hög promille

Jag har full förståelse för barn och ungdomar som ljuger för sina föräldrar. Det är helt ok att ljuga för att skydda sig själv eller andra, för när det kommer till föräldrar så lär sig barn ganska snabbt att oavsett vad deras föräldrar säger så är de inte opartiskt inställda till saker och ting.

Därför kan jag verkligen förstå att den 16-åriga tjejen ljuger för sin mamma och säger att hon trodde att hon bara drack vin. Men att dn.se skriver en seriös artikel bserat på fakta som helt uppenbart är fiktiv övergår mitt förstånd.

Alla 16-åringar vet att det tar en smärre evighet att bli full på vin och, jag hatar att vara den som säger det men, att bli full var tjejernas avsikt. Och det lyckades de verkligen med.

Det här handlar inte om nollning eller ens om hur de kunde få tag i alkoholen. Nej, enligt mig handlar allt detta om att det kanske äntligen är dags att någon tar en titt på ungdomars känsloliv och försöker att angripa problemet från roten. Det sups för att det mås dåligt, är det en ekvation som är så omöljig att förstå? Någon aktion krävs för (tro mig jag vet) om ungdomar kunde och hade en anledning skulle de dricka jämt, och det vill vi väl inte?

Nu är det läggdags

God Natt!